Journalisten Shilan Saidi skriver på Nowsmill om att Sverige låtit en av Saddams officerare, generalmajor Muhamed Kemal Abed, få asyl i Sverige. Här har han ägnat sig åt att hylla Saddam.
Det är hans rätt, yttrandefriheten gäller även flyktingar. En helt annan sak är om han verkligen är flykting. Saidi menar att han var inblandad i framställningen av kemiska medel som i slutet av 1980-talet användes i attacker mot kurdiska byar.
Om så är fallet är han (sannolikt) brottsling. Då ska han ställas inför rätta. Detta måste i så fall ske i Sverige (Sverige kan knappast förlita sig på rättssystemet i Irak och ICC i Haag får inte ta upp så gamla brott). Saidi frågar sig om migrationsverket har meddelat polisen. Det är de skyldiga att göra. Rikspolisens krigsbrottskommission har tagit emot omkring 1000 anmälningar mot personer som kan misstänkas för krigsbrott eller liknande internationella brott. Hittills har kommissionens ansträngningar lett till ett gripande, av en man ursrprungligen från Bosnien i Sollefteå.
Om det är så att Saidi eller någon annan har bevis mot Abed är det förmodligen klokare att själva gå till polisen. I Sverige råder åtalsplikt, så polis och åklagare måste undersöka saken. Det betyder inte att det blir åtal, om inte annat har de flesta brott begångna i slutet av 1980-talet hunnit preskriberas (om Abed nu inte kan bindas just till exempelvis mord eller folkmord). Innan det går till rättegång måste även regeringen ge sitt medgivande. Men det är värt att pröva – ett par försök de senaste åren har varit nära framgång och även gripandet i Sollefteå drevs i hög grad fram genom krav från offer och framgångsrika. Det är ett elände att civila måste göra polisens jobb, men så har det för det mesta varit i Sverige när det gäller den här typen av brott. Och det är bra att han är här: för i Sverige kan han, om det finns skäl till det (jag vet inget om hans skuld), ställas inför rätta. Att vi i övrigt har en allt mindre generös flyktingpolitik är en annan sak.

Newsmill