Vetenskapsrådet hade vänligheten att bevilja mig forskningsmedel för ett nytt projekt, som jag ska börja arbeta med nästa höst. Här äe en sammanfattning av vad det ska handla om som det beskrevs i ansökan, jag kommer förstås att uppdatera bloggen med nyheter om det allteftersom.
P11-0273:1
Mats Deland
Från mänsklighet i fält till det totala kriget: Sveriges förhållande till den internationella humanitära rätten, 1864-1952; The Swedish relation to international humanitarian law, 1864-1952.
Sammanfattning
Projektet avser att undersöka hur Sverige förhöll sig till skapandet av internationell humanitär lag – krigets lagar – under perioden 1864-1952 (det vill säga från den första Genèvekonventionen till ratificerandet av 1949 års konventioner). Jag avser att använda UDs arkiv, tillsammans med konferensarkiven (Genève, Haag och New York), och vissa diplomatiska tjänsters arkiv (Berlin, London, Paris). Vidare undersöks diskussionen bland jurister och militärer av facket, samt i pressen. I centrum står de juridiska begreppen distinktion, proportionalitet, militär nödvändighet och försiktighetsprincipen. Jag kommer vidare använda ett ADB-behandlat matrissystem, byggt på Dotys begrepp jurididiskt släktträd. I fokus står både hur svenska myndigheter såg på krigets lagar, och vilket bidrag de gav till deras utformning.
Internationell humanitär lag har under de sista decennierna uppmärksammats alltmer genom bildandet av internationella domstolar och även processer på nationell grund. Det saknas forskning om detta tidiga skede, och därmed även om de långsiktiga tankemönster det efterlämnat både i svenskt och internationellt förhållningssätt. Vidare vänds i internationell forskning intresset alltmer från stormakterna till småstater, och de särskilda krav och synpunkter de har på krigets lagar – som ofta är andra än stormakternas. Jag har provisoriskt undersökt fältet i en bok ióm den svenska efterkrigstiden, “Purgatorium” (2010) soch såg då bristen på djupare kunskap om fältet.
Projektbeskrivning
Från mänsklighet i fält till det totala kriget: Sveriges förhållande till den internationella humanitära rätten, 1864-1952
Den 14 augusti 1864 skickade major Staaf, attaché vid ambassaden i Paris, ett brådskande telegram till Stockholm. Han befann sig i Genève, och ville gärna, i likhet med de flesta andra representanterna, få fullmakt att underteckna det som senare skulle bli känt som den första Genèvekonventionen, till mildrande av de sårades lidande i fält. Stockholm var kallsinnigt, och Staaf måste lämna Genève med en försäkran om den svensk-norska regeringens välvilliga inställning (konventionen ratificerades i december).
Det är projektet avser att med omfattande arkivstudier, i Sverige och utomlands, och med hjälp av databehandlad matrismetiod analysera Sveriges tidiga förhållande till och påverkan på internationell humanitär lag,
Under de båda senaste decennierna har internationell humanitära rätt etablerats som ett kraftfullt, globalt rättsinstitut, och ett relativt stort antal personer har tvingats ta ansvar för sina brott. Jag har under ett tidigare projekt, stött av vetenskaprådet och den svenska regeringen, kunnat visa att den svenska inställningen till beivrandet av grova brott mot den internationella humanitära rätten tidigare varit ljum och undanglidande. Några rättsfall visar att en omsvängning nu är på gång även i Sverige.
Det saknas emellertid nästan helt forskning om hur den svenska inställningen till internationell humanitär rätt en gång utformades. Trots att Sverige på alla sätt deltog i den diplomatiska processen, och trots att övergrepp av olika slag diskuterades intensivt under perioden, finns mycket få försök att skildra processen historiskt.
De förklaringar till den svenska inställningen som jag kunde ge i mitt tidigare projekt måste därför betraktas som provisoriska. Det saknas en framställning som visar hur Sverige, som stat och och på myndighetsnivå, från början förhållit sig till de globala ansträngningarna att civilisera kriget, både i lag och i rättslig praktik. Det saknas framför allt en diskussion om hur den svenska inställningen ska förklaras – en ambition väl i linje med utvecklingen av den internationella diskussionen. Det här projektet avser att råda bot på dessa brister.
Projektets forskningsproblem
Den svenska synen på den internationella humanitära rätten har vid upprepade tillfällen beskrivits och utretts av generationer av folkrättsjurister (t ex Gihl 1943 och 1955, Wulff, SOU 1984:56, Bring & Körlof, Österdahl, SOU 2010:72). Men det finns ingen övergripande skildring av eller förståelse för de historiska omständigheterna kring dess framväxt. Därmed saknas även en förståelse både för hur det svenska samhället – dess civila och militära delar – förhållit sig till det framväxande lagverket, och kunskap om hur svenska utsända påverkat utformningen av det i dess olika delar – en förstudie har visat att det svenska inflytandet var betydande (Deland 2011b). Det svenska fallet – en alliansfri (efter 1905) småstat med starkt engagemang för fredsinitiativ – är av stort intresse även internationellt, där uppmärksamheten tidigare i oproportionerlig grad riktats mot stormakterna.
Syfte
Projektet avser att skildra det svenska deltagandet i utformningen av den internationella rätten, både de så kallade Haag- och Genévelagarna, ur ett brett historiskt perspektiv. Både den interna debatten – öppen i pressen såväl som inom de diplomatiska och juridiska organisationerna – och det yttre, internationella agerandet kommer att behandlas. Både svenskt och utländskt källmaterial beaktas.
Allmän uppläggning
I grund och botten handlar det om en klassisk historisk arkivstudie. Jag kommer att följa den svenska diplomatiska aktiviteten vid utarbetandet av såväl Genève- som Haagkonventionerna, som annan lagstiftning i deras respektive traditioner. Material finns i stor mängd både lokalt, i konferensarkiven och i tryckta protokoll, samt i arkiven hos t ex det tyska utrikesministeriet (och dess lokala föregångare), samt i UD:s arkiv på riksarkivet (och det egna arkivet). Jag kommer även att studera den svenska pressens förhållningssätt till ämnet, med utgångspunkt från UD:s pressarkiv (och förefintliga samlingar upprättade dessförinnan). Jag kommer också att studera militären och de synpunkter den gav och de förändringar den genomförde i sin utbildning. Det finns ingen militärhistorisk framställning av vikt för svensk del. Vidare kommer jag att följa den svenska fackjuridiska debatten från den första Genèvekonventionen 1864 till ratificerandet av de fyra Genèvekonventionerna från 1949.
Jag räknar med att minst sex månader kommer att spenderas i utländska arkiv, framför allt i Genève, Haag och New York – men även i exempelvis Berlin, London och Paris, där (byggt på tidigare erfarenheter) jag räknar med att diplomatarkiven kan ge en viktig sidobelysning av de svenska diplomaternas agerande (jag behärskar engelska, franska och tyska, vilket givetvis är en förutsättning).
Arkivmaterialet ger, från flera håll, fylliga och mycket detaljerade upplysningar om de överväganden som låg bakom den svenska inställningen. Diplomatiska brev och telegram är av hävd och nödvändighet tydligt och öppet formulerade, och kombineras här med sidobelysningar från andra diplomater och yttranden i protokollen. Materialet utgör, om man så vill, IHLs förarbeten. Tillsammans med nedan beskrivna matrismodell kommer jag att kunna kombinera aktörs- och strukturperspektiv.
Projektet kommer att resultera i både en monografi, vilken täcker perioden 1864-1952, och minst fyra internationella artiklar.
Teori och metod
Projektet kommer att utgå från, och tematiskt behandla de grundläggande juridiska begreppen distinktion (mellan stridande och icke stridande), proportionalitet (i angreppets kraft i förhållande till riskerna för skador på icke stridande), försiktighetsprincipen och militär nödvändighet. Det kommer vidare att använda det av Grant R Doty utvecklade begreppet juridiskt familjeträd, som komparativt följer utvecklingen av det lagliga ramverket genom kongresser och olika utkast (Doty). Genom att kombinera dessa båda teoretiska hjälpmedel, som kan representeras i en matris, blir det möjligt att mycket exakt kunna påvisa och ringa in både det svenska förhållningssättet och det svenska inflytandet i förhållande både till den juridiska huvudlinjen, och till de linjer som undan för undan övergavs. Matrisen kodas och analyseras i dataprogrammen Atlas.ti och Maxqda, som institutionen genom professor Kjell Magnusson har goda erfarenheter av. Jag har därmed både en ganska exakt samhällsvetenskaplig metod, och historikerns möjlighet att kontextualisera. Studien är att betrakta som en fallstudie.
Relation till den internationella forskningsfronten och forskningsområdets internationellt viktigaste arbeten
Precis som i Sverige är den internationella akademiska behandlingen i första hand juridisk. Där hittar man den avancerade grundforskningen, generationer tillbaka. Vidare finns, vilket jag är väl förtrogen med, en stor litteratur om den utveckling som ledde fram till Nürnbergrättegången (och naturligtvis de domstolar som grundades på 1990-talet) (t ex Bass). Däremot är litteraturen sparsam när det gäller utvecklingen av den tidiga IHL. De viktigaste verken härstammar fortfarande från 1980-talet, och har sedan dess bara kompletterats med artiklar och mindre betydande verk, samt kommenterer i traktatsamlingar (Best 1983, Davis, Howard et al (red.), Koskinniemi, Richards, Roberts & Guelff (red.), Maquire, Gardam). Om den svenska utvecklingen finns enbart en artikel i Norsk historisk tidsskrift, samt ett häfte om Röda korsets tidiga utveckling (Agöy, Östberg, även Sköldberg). Den svenska diplomatihistorien bortser, som nämnts, helt från den humanitära aspekten och koncentrerar sig på neutralitet och skiljedom (Lindberg 1958 och 1966, Jansson, Gihl 1951 och 1955, Lönnroth, Burgman, Carlgren), mest utförligt behandlas ämnet faktiskt i en lärobok i juridik (Bring & Mahmoodi).
Forskarens/forskargruppens kompetens och meriter för projektet samt nuvarande anställningsförhållanden
Jag är doktor i ekonomisk historia (2001) och var 2002-2007 engagerad inom forskningsprogrammet Svenaz samt anställd vid Ceifo, Stockholms universitet. Inom ramen för det programmet publicerade jag, förutom artiklar, fyra böcker (en är under utgivning), varav tre är av direkt relevans för föreliggande projekt (Deland 2010a och b, Deland 2011a). I huvudverket Purgatorium, Sverige och andra världskrigets förbrytare (2010), behandlar jag vid sidan av efterkrigstidens förbrytarpolitik även det svenska förhållandet till utvecklingen av internationell humanitär rätt. När jag skrev den boken blev jag klar över avsaknaden av svensk forskning. Jag undervisar vid historiska institutionen, Uppsala universitet (mastersprogrammet) och Högskolan i Gävle, och är involverad i forskningsinitiering vid Hugo Valentin-Centrum, Uppsala universitet.
Resursbehov (personal, resor, expenser etc.)
Jag arbetar som ensam forskare inom projektet, med anställning på HVC, Uppsala universitet, under tre år med 75 procents tjänstgöring. Som schablonkostnad för arkivresor, som beskrivet ovan, beräknas årligen 48 000 kronor (byggt på daglig kostnad om 1200 kronor). Överskjutande overhead är universitetst självfinansiering.
Post a Comment