Mose Apelblat

En person som heter Mose Apelblat har skrivit en artikel på Newsmill, där jag är nämnd. Jag skriver inte på Newsmill, eftersom hela projektet är ett försök att sudda ut gränserna mellan journalistik, reklam och propaganda och dessutom har sidan öppna slussar för högerextremister. Därför bemöter jag artikeln här istället.
Vad jag förstår har menar Apelblat två saker. För det första menar han att det var dåligt av Kalla Fakta (det vill säga av mig och Henrik Brandao Jönsson, eftersom det var vi som skötte researchen på ömse sidor av Atlanten) att inte upptäcka de markaffärer som tydligen fungerade som betalning för den fabrik som Walther Sommerlath “köpte” av Efim Wechsler i Berlin. Det kanske det var – men å andra sidan kom även Erik Norberg saken på spåren först efter en artikel av Arne Lapidus, som publicerades i Expressen efter att det första programmet sänts. Lapidus hade tänkt på något som jag och Henrik missat, nämligen att googla på namnet Efim Wechsler på hebreiska, och därmed hitta en bloggpost av en släkting bosatt i Israel. Det ska Lapidus ha all heder av, och det hedrar Erik Norberg att han sedan lyckades följa spåret – vilket jag varit noga med att framhålla.
Vidare menar Apelblat att Sommerlath skulle ha agerat mot den nazistiska ideologin när han, genom övertagandet av fabriken, “hjälpte” Wechsler ut ur Tyskland. Det stämmer förstås inte. Vid tidpunkten, april 1939, var det tvärtom ett uttalat nazistiskt mål att se till att judarna skulle lämna Tyskland, helst efter att ha lämnat en ansenlig del av sin förmögenhet efter sig. Det var exakt vad Sommerlath åstadkom. Genom hans agerande fick Wechsler behålla en del av sin förmögenhet. Hur mycket vet vi inte, men inte ens i Norbergs utredning påstås att det skulle ha handlat om mer än maximalt hälften av fabrikens värde. Utredningen bekräftar alltså att Sommerlath tjänade pengar på de nazistiska judeförföljelserna, vilket är exakt vad Kalla Fakta påstod. Han var inget råskinn, men hur man än räknar är familjen Sommerlath skyldiga familjen Wechsler en god slant, och en ursäkt. Det är åtminstone den slutsats jag drar av de fakta som kommit fram. Vare sig Norberg eller Apelblat visar upp något som motsäger den slutsatsen.

Comments 13

  1. Bengt Nilsson wrote:

    “Han var inget råskinn, men hur man än räknar är familjen Sommerlath skyldiga familjen Wechsler en god slant, och en ursäkt. Det är åtminstone den slutsats jag drar av de fakta som kommit fram. ”

    Jo, men poängen är att Norbergs utredning innehåller åtskilligt som “Kalla Fakta” hade missat. I programmen hävdades bl.a. att Wechsler kom utblottad till Brasilien. Om vi ponerar att familjen Sommerlath hade betalat skadestånd utifrån de uppgifterna – ja, då hade de, hur man än ser på saken, betalat för mycket. Nu anger Norberg att Wechsler fick motsvarande 25 000 RM för sin firma. Låt oss anta att familjen skulle betala skadestånd utifrån den siffran och även den skulle visa sig vara felaktig eftersom Norberg inte upptäckt vissa ingredienser i transaktionen? Det förefaller alltså högst rimligt att först nysta alla trådar till slut och först därefter börja prata om vem som ev. är skyldig och i så fall hur mycket.

    Det är den ena punkten. Den andra är att “Kalla Fakta” hade bort vara grundligare innan man fällde sin dom. Enbart (och det är värt att poängtera) genom att söka ordentligt i “Jusbrasil”, en databas som uppenbarligen användes, skulle man inte bara ha sett spår av affären mellan Sommerlath & Wechsler utan dessutom betydligt mer om Wechslers affärskontakter med Brasilien före 1939 (som framgår av Norbergs uppdaterade undersökning). Jag skulle vilja påstå att det är närmast oursäktligt att vara så här slarvig när det handlar om frågor av denna inflammerade karaktär. Då måste man vara alldeles extra noga med att allt är utrett innan man avger kategoriska uttalanden om vad den ene eller andre är skyldig till. Inte minst viktigt är det när budskapet förmedlas av TV, med dess enorma genomslagskraft.

    Posted 24 Aug 2011 at 19:43
  2. admin wrote:

    Det verkar vara en bra idé att nysta i alla trådar innan man bestämmer ett skadestånd, ja. Det där med Jusbrasil får du nog förklara. Naturligtvis var det bara en mycket liten del av den fakta som vi fick fram som fick plats i de knappa fyrtio minuter som de båda programmen sammanlagt upptog. Där koncentrerade vi oss på huvudpoängen, att Sommerlath utnyttjade ariseringskampanjen för egen vinning. Det är fortfarande huvudpoängen. Men vi berättade också en hel del om Wechslers liv i Brasilien, och att han byggde upp en ny förmögenhet där framhåller vi. Vad är det du menar att vi ytterligare borde ha redovisat från den brasilianska juridiska bulletinen?

    Posted 24 Aug 2011 at 21:14
  3. Bengt Nilsson wrote:

    Om ni hittade tomtaffären i “JusBrasil” hade det väl varit rimligt att redovisa den? Så antingen hittade ni den inte ( det sannolika – vilket indikerar slarvigt letande) eller också hittade ni den, men valde att inte ta med uppgiften (vilket skulle vara ännu värre). På den här punkten finns alltså ingen hållbar ursäkt.

    Nästa punkt (som berörs i Norbergs uppdaterade version) är de affärskontakter som uppenbart förekom mellan Wechslers firma i Berlin och brasilianska företag som dottern och svärsonen var involverade i & detta i stort sett från deras ankomst – alltså mer än 2 år före affären Wechsler-Sommerlath. Skulle inte sådant kunna ha relevans för bedömningen av vad som hände i april-maj 1939? Rimligen skulle det kunna ha det – så om ni nu hittade detta i “JusBrasil” borde det väl ha varit rimligt att redovisa saken? Min konklusion är därför att ni inte heller hittade detta – trots att det är fantastiskt enkelt att göra det. Min bedömning kvarstår alltså: ett oerhört slarvigt forskningsarbete, i synnerhet med tanke på det genomslag ett program som detta får och ämnets karaktär.

    Jag förstår fortfarande inte hur detta kan vara “huvudpoängen” så länge man inte vet om det var vad som skedde? Norberg har uppenbarligen hittat ting om vilka ni var omedvetna. Från Norbergs första version till version två några dagar senare dök det upp en del nya inslag. Ponera att Norberg fortfarande har missat väsentliga saker. Hur kan du vara säker på att det skedde ett utnyttjande så länge du inte har gått till botten med precis allting? Eller vet du med säkerhet att Wechsler ansåg sig ha blivit utnyttjad?

    Låt oss för ett ögonblick anta att Sommerlath inte hade “utnyttjat ariseringskampanjen”, d.v.s. att han hade blivit bekant med Wechslers firma, dennes situation – men valt att inte göra något alls. Skulle detta med självklarhet ha varit positivt för Wechsler? Skulle Sommerlath ha framstått i bättre dager om han efter kriget hade kunnat säga: “Jo, våren 1939 kunde jag genom en transaktion ha underlättat för en jude att lämna Tyskland och börja om i Brasilien, men jag valde att inte göra det.”? Jag tvivlar faktiskt på det.

    Posted 26 Aug 2011 at 10:13
  4. admin wrote:

    Bengt, nu förstår jag allt mindre. De tomtaffärer det handlar om här, är, vad jag kan utläsa av Norbergs utredning, belagda genom dokument i familjearkivet (som vi naturligtvis inte hade tillgång till). Du har själv hjälpt till med en notis från en lokal juridisk bulletin (Diario Oficial do Estado de Sao Paulo 29/4 1939. Gm Bengt Nilsson, Linköping, not 113), och det är gott och väl, men ingenstans i utredningen påstås att uppgifter om detta hämtats från jusbrasil (det vill säga den faksimilupplaga av brasilianska juridiska bulletiner och tillkännagivanden som finns på nätet). Rätta mig om jag har fel, nu läste jag hastigt. Inte heller finns där några uppgifter om kontakter mellan Sommerlath och “svärsonen” (vilket jag antar är Cohen) innan april 1939, åtminstone inte som jag känner till. Jag kan inte se något sådant i den version som ligger på hovets hemsida (vilket jag antar är den “uppdaterade” version som du syftar på). Nå, jag kanske missar något. Jag diskuterar gärna detta med dig, men då får du tala om för mig vad det är för uppgifter du talar om.
    Sedan för du ett resonemang om att man inte ska dra några slutsatser innan alla uppgifter tagits fram. Det kan du knappast mena allvar med. En diskussion, vetenskaplig eller inte, bedrivs med argument, som man underbygger med fakta. Vi argumenterade för att Sommerlath använde den nazistiska judeförföljelsen för att berika sig. Än så länge har jag inte sett vare sig argument eller fakta som vederlägger den teorin.

    Posted 26 Aug 2011 at 23:04
  5. Bengt Nilsson wrote:

    Som sagt: Ett fantastiskt slarvigt forskningsarbete. För vad kan man hitta i “JusBrasil”? Jo, bland annat kategorin “Diários Oficiais”, vari t.ex. ingår “Diário Oficial do Estado de São Paulo” tillbaka till mitten av 1800-talet. Full fritextsökfunktion, även om man måste använda sin fantasi för att täcka in möjliga stavfel.

    Om man ska bedriva en diskussion som “underbyggs med fakta” är det väl bäst att dessa fakta är korrekta? Jag vågar t.o.m. säga att detta inte någon gång är så viktigt som när saken gäller mycket inflammerade ämnen och när dessa “fakta” framförs i media med dess enorma genomslag och spridning.

    Den teorin om Sommerlaths motiv är förvisso TV-mässig, men vilar den på någon faktisk grund? Nej, hittills har det (mig veterligt) inte presenterats enda handling som redovisar Sommerlaths motiv. Det har heller icke (mig veterligt) lagts fram en enda handling som visar att Wechsler någon gång uttryckte missnöje med Sommerlaths agerande. Han begärde heller inte, efter kriget, någon ersättning för förlusten av fabriken. Jag är medveten om att Kalla Fakta hävdar att det var svårt att värdera fabriken efter kriget när den låg i ruiner. Den tolkningen förefaller svår att upprätthålla när Kala Fakta själva inte har minsta problem med att värdera fabriken – 60 år efter krigets slut.

    Så den “teorin” om Sommerlaths motiv bör bäst benämnas “spekulation”.

    Så till själva pudelns kärna: vilka alternativ stod till buds för Efim Wechsler i april 1939? Jo, i princip tre stycken:

    A. Hålla fast i sin firma till varje pris och under alla förhållanden stanna kvar i Tyskland.
    B. Sälja firman på ett “normalt sätt”, föra vinsten från försäljningen utomlands samt själv emigrera.
    C. Sälja sin firma på så sätt att den byttes mot fast egendom i ett annat land, utanför de tyska myndigheternas insyn.

    Vi kan ganska enkelt konstatera att alternativ A. sannolikt hade fört Wechsler till döden i ett koncentrationsläger. Det var alltså klokt av W. att inte välja den möjligheten.

    Om Wechsler valt alternativ B. kunde han kanske ha fått ut ett högre pris, men i samband med en legal emigration hade tyska staten lagt beslag på hans tillgångar. Det är också ytterst tveksamt om han kunnat få inresetillstånd till Brasilien såsom 55-årig statslös jude utan tillgångar.

    Så har vi då alternativ C. Överförande av egendom i Brasilien till personer som önskade komma dit eller stanna där var inget okänt fenomen. Det kunde nämligen ha den positiva effekten att den presumtive invandraren ur de brasilianska myndigheternas synvinkel förvandlades från medellös till “kapitalist” – en kategori man var mer intresserad av att ta emot. Fördelarna för Wechsler jämfört med alternativen A. och B: är uppenbara. Han räddar åtminstone en hygglig del av sin förmögenhet undan de tyska myndigheterna (det var ju också billigare att leva i Brasilien) och skapar en grund att stå på vid ankomsten.

    Enligt “Kalla Fakta” utnyttjade Sommerlath Wechsler. Vad borde då Sommerlath ha gjort?

    I. Ingenting
    II. Köpt firman av Wechsler för dess rätta värde och sedan låtit W. klara sig bäst han kunde, väl medveten om att tyska staten hade berövat W. pengarna i samband med en legal utvandring.
    III. Köpt firman av Wechsler genom en metod som underlättade för denne att lämna Tyskland med åtminstone en hygglig del av sin förmögenhet i behåll.

    Jag skulle vilja påstå att alternativ I inte hade varit särskilt positivt för Wechsler. Samma gäller för II. Det enda alternativ som verkligen underlättade för Wechsler var III, alltså den metod som också i verkligheten förefaller ha tillämpats.

    Då inträffar det fantastiskt egendomliga att det enda alternativ som kunde göra någon verklig positiv skillnad för Wechsler, nämligen bytesaffären som kringgick de tyska bestämmelserna, enligt “Kalla Fakta” gör Walter Sommerlath till en skurk! Se där en paradox som heter duga…

    Posted 27 Aug 2011 at 11:54
  6. admin wrote:

    Hördu Bengt, nu börjar du bli tramsig. Om du – till skillnad från Norberg – vill påstå att vi missade tillgängliga uppgifter om markaffären får du ta och tala om vilka uppgifter du pratar om. Sen kan vi fortsätta den diskussionen. Du kanske har rätt i det, men varför då inte precisera dig?
    Vad gäller möjligheten om att begära skadestånd för företag efter kriget så hoppas jag att du inte pratar mot bättre vetande. Det är väl känt att det var nästan omöjligt att få en marknadsmässig värdering godkänd av de efterkrigstida tyska domstolarna (som för det mesta hade nazistatens gamla domare). De få som försökte fick i allmänhet sina mål nedlagda. Om detta finns en hel del forskning, bland annat i Frey & Schanetsky (red), Unternehmen im Nationalsozialismus…, Weimar 2010. Titta på den boken, där finns också åtskilliga hänvisningar. Det är en helt annan sak att Kalla fakta, det vill säga i det här fallet jag, gjorde en marknadsmässig bedömning av vad Wechslers företag var värt i april 1939, på basis av de uppgifter som finns. Du får gärna säga att jag har fel, men då får du argumentera för det. Norberg har vad jag vet inga invändningar på den punkten.
    I resten av resonemanget glömmer du det viktigaste alternativet: Sommerlath kunde ha betalat för fabriken det pris den verkligen var värd. Det gjorde han inte, istället valde han att använda judeförföljelsen (det var, som du mycket väl vet, vid tidpunkten inte tal om fysisk förintelse) för att berika sig. Vilket är exakt vad vi påstod.

    Posted 27 Aug 2011 at 22:33
  7. Bengt Nilsson wrote:

    1. Så länge uppgörelsen mellan Wechsler & Sommerlath inte är utforskad i alla sina beståndsdelar kan vare sig du, jag, Norberg eller någon annan göra kategoriska uttalanden om vad Wechsler fick ut i förhållande till fabrikens värde. Vi vet helt enkelt för lite. Det enda vi vet är att det som påstods i “Kalla Fakta”, nämligen att Wechsler lämnade Tyskland “fullständigt utblottad”, är totalt felaktigt. Enligt min ringa mening vore det klädsamt av “Kalla Fakta” att erkänna detta och beklaga sitt misstag, istället för att försöka skyla sig bakom fraser som att “Norbergs undersökning kompletterar”.

    2. Vad vi däremot med stor sannolikhet kan säga är att om Sommerlath köpt fabriken på “normalt sätt”, d.v.s. genom att på ett eller annat sätt i Tyskland föra över en betalning till Wechsler hade denne blivit av med alltsammans när han lämnade Tyskland. Även om Sommerlath hade gett Wechsler 1 000 000 RM för fabriken hade pengarna bara hamnat i tyska statens kassakista (att dylika utvandringsregler gällde våren 1939 sades ju f.ö. också i programmet). En sådan försäljning hade alltså varit fullkomligt meningslös för Wechsler.

    3. Om Wechsler ämnade emigrera var den enda meningsfulla typen av försäljning en sådan där köpesumman i det fördolda placerades på ett ställe dit de tyska myndigheterna inte nådde. Frank Bajohr (och andra) nämner ju f.ö. organiserade försök från judiskt håll att åstadkomma bytesaffärer, av den typ som Sommerlath & Wechsler tycks ha genomfört.

    4. Wechsler lämnade som bekant in skadeståndsanspråk rörande sin fastighet (med måttlig framgång). Kanske hade han haft måttlig framgång även i fallet med fabriken. Kanske var det därför Wechsler avstod, kanske avstod han därför att han hade en annan värdering av affären med Sommerlath än vad “Kalla Fakta” har. Rätt svar på den frågan vet i nuläget vare sig du, jag, Norberg eller någon annan – alltså bör vi undvika att göra kategoriska påståenden.

    5. Samma sak gäller för Sommerlaths motiv att överta fabriken. Ingen av oss vet hur han resonerade eller hur gamla kontakterna med Wechsler var. Därför bör vi även där undvika att göra en massa kategoriska påståenden. Min högst personliga känsla är att Wechsler & Sommerlath hade filat på den här transaktionen en längre tid och att detta förklarar varför Wechsler tidigare hade avvisat andra bud på fabriken. Men det är som sagt bara en känsla.

    Summa summarum: “Kalla Fakta” missade så centrala delar av affären mellan Wechsler & Sommerlath att man egentligen skulle behöva resa tillbaka i tiden & göra om programmen. De medverkande experternas uttalanden blev i långa stycken meningslösa eller missvisande därför att de utgick från felaktiga förutsättningar (hade ingen kunskap om den brasilianska bytesaffären). Sakuppgifter som gavs (t.ex. att Wechsler lämnade Tyskland “fullkomligt utblottad”) var alldeles felaktiga och hela slutprodukten blev därför fullkomligt skev.

    Att den blev så skev har i betydande omfattning sin grund i att man gjort dålig research. Bara genom att använda “JusBrasil” på rätt sätt hade man genom de officiella tidningar som där ingår kunnat få upp spår av affären Wechsler-Sommerlath. Inte nog med det, man hade också kunnat få fram en rad andra uppgifter med relevans för bedömningen av transaktionen, såsom t.ex. hur Ilse Wechsler & hennes man 1936 tog sig till Brasilien, vad de där sysslade med och hur detta kan kopplas till fabriken i Berlin.

    Som jag varit inne på tidigare: Den här typen av program fungerar i princip som en domstol, där programmakarna blir både åklagare och domare. Den bild som ges sprider sig över världen på en mängd olika sätt och blir nästan omöjlig att korrigera i efterhand. Då menar jag att det krävs extra grundlighet i forskningen och extra försiktighet med slutsatserna.

    Posted 28 Aug 2011 at 15:17
  8. Bengt Nilsson wrote:

    Ett tillägg: Sedan förstår jag inte vad jag skulle behöva förklara rörande källorna. “JusBrasil” känner du till sedan tidigare. Att det däri ingår en mängd olika “Diario-serier” framgår direkt på startsidan. Att man kan söka i dessa framgår också. Sedan är det ju bara att kolla Norbergs not 113 (och alla de övriga som pekar mot en “Diario”).

    Det hade väl varit enkelt att göra före programmen sändes, snarare än efteråt? Ni hade tidpunkt för affären i Tyskland, ni hade de inblandades namn, ni visste att Sommerlath hade bott i Brasilien och ni visste att Wechslers dotter & svärson fanns där. Vad hade då varit naturligare än att söka i dessa Diarios på “Sommerlath” och/eller “Wechsler” & “Cohen”?

    Posted 28 Aug 2011 at 15:39
  9. admin wrote:

    1. Det är alldeles riktigt att Norberg ett oss nya upplysningar om Wechslers ekonomiska situation när han kom till Brasilien. Fortfarande vet vi inte hur stora medel han verkligen disponerade – bara att det var mer än de tio RM som han enligt tyska bestämmelser fick ta med sig, och betydligt mindre än de värden han lämnat efter sig i Tyskland. Detta har både jag och Johan Åsard framhållit. Det är bra att dessa nya uppgifter finns.
    2. Det är korrekt, och även detta har vi framhållit.
    3. De affärer Bajohr talar om ägde rum betydligt tidigare, och i ett annat politiskt läge än det som rådde i april 1939.
    4. Ingen har gjort kategoriska påståenden. Både Kalla fakta och Norberg gör påståenden på basis av tillgängliga fakta. Ingen av oss har tillgång till en uppenbarad sanning. Kalla fakta bad vid upprepade tillfällen både hovet och familjen om samarbete. Ralph Sommerlath ställde upp på två intervjuer, men hovet vägrade allt samarbete. Alltså återstod att ta ställning utifrån tillgängliga fakta.
    5. Din känsla har jag svårt att ta ställning till.
    Jag väntar fortfarande på en redovisning av vilka uppgifter som vi skulle ha missat i Jusbrasil. Innan du förklarat dig på den punkten tycker jag att du ska avstå från kategoriska uttalanden om researchens kvalitet.
    5.

    Posted 28 Aug 2011 at 22:06
  10. Bengt Nilsson wrote:

    Låt mig först påminna om att programmen sändes under titeln “Sanningen om”. En sådan rubrik förpliktigar.

    1. Som jag gång på gång ha sagt: Bara genom att själva söka ordentligt i “JusBrasil” hade ni fått upp spår av den affär Norberg redovisar (not 113, som dock ska vara 29 april 1941. Datumet för transaktionen anges däremot i notisen). Bara genom att söka på “Sommerlath” dyker den upp.

    Fullkomligt i onödan har det alltså torgförts en version som går ut på att Wechsler kom till Brasilien utblottad. Fullkomligt i onödan har diverse forskare i programmen kommenterat affären Wechsler-Sommerlath utifrån den utgångspunkten. Om de hade informerats om att det fanns spår av en brasiliansk transaktion mellan samma parter hade säkerligen någon av dem sagt – “Aha, ett egendomsbyte. Ja, det är ju en delvis annan femma.”

    Ni visste att Wechsler hade emigrerat till Brasilien, ni visste att hans dotter & svärson fanns där sedan 1936 och ni visste att Sommerlath bott där. “JusBrasil”, som ni också kände till, innehåller officiella brasilianska tidningar från de aktuella åren. Vad hade varit naturligare än att utnyttja era kunskaper till att söka i “JusBrasil” och därmed alldeles undvika den missvisande version gavs i programmen? Är det inte grundläggande att först göra den forskning som är möjlig vid egna datorn och därefter söka sig vidare?

    2. Jo, men vilken slutsats drar ni av det? Om nu hypotesen ursprungligen var att Sommerlath, en övertygad partimedlem, hänsynslöst skodde sig på en judisk affärsmans trångmål bör väl den ifrågasättas när det visar sig att Sommerlath (rimligen helt i onödan) gav sig in i en transaktion som innebar att Wechsler illegalt kunde flytta kapital utomlands? Varför skulle en hänsynslös, ideologiskt och kommersiellt motiverad nazistisk affärsman ge sig in på sådant och till råga på allt ge den judiske affärsmannen andelar i “Condominio Santo André”, där andra andelar ägdes av Sommerlaths svågrar & svägerskor?

    3. Det kan nog vara riktigt, men poängen torde vara att en sådan transaktion knappast hade blivit mindre önskvärd ur judiska affärsmäns synpunkt i takt med att utförselregler av kapital skärptes. Nej, i april 1939 var en illegal bytesaffär, sett till alternativen, ett rent fynd för den som ville emigrera. Frågan är om Wechsler såsom statslös ens hade kommit in i Brasilien i det skedet om han inte kunnat presentera sig som ägare till brasiliansk egendom. Kollade ni upp de brasilianska invandringsreglerna för våren 1939?

    Det torde också vara värt att poängtera att efter att Wechsler gått i land i Brasilien (eller i vart fall efter Brasiliens inträde i kriget på alllierad sida) var Sommerlath den som löpte störst risk om affären kom till de tyska myndigheternas kännedom. Det var honom de kunde komma åt. En illegal affär av det slaget torde därför ha förutsatt att båda parter var införstådda med vad den innebar och var nöjda med detta – i annat fall kunde ju faktiskt Wechsler från tryggheten i Brasilien ha satt Sommerlath i klistret genom att diskret läcka till tyska myndigheter.

    4. Nåja, om man kallar ett program “Sanningen om” har man gjort ett mycket kategoriskt påstående redan från början. Man kunde (fast det förstås hade varit vida mindre TV-mässigt) ha anlagt en betydligt försiktigare ton rakt igenom.

    5. Du ser ju själv i Norbergs utredning och noter. Exempelvis bytesaffären samt Wolfgang Cohens och Ilse Wechslers involvering i brasilianska företag med ekonomiska band till Wechsler & Hennig. Det finns ju faktiskt i litteraturen belagda exempel på att uppsättning av dotterbolag i andra länder av judiska affärsmän användes för att flytta tillgångar utomlands. Skulle det inte ha varit värt att kolla upp dessa företag och om det går att se spår av sådant? Att Ilse och Cohen tycks ha rest från Italien och inte från Tyskland – kunde inte det ha varit värt att fundera om de speciella utförselreglerna mellan Tyskland och Italien kan ha spelat en roll? D.v.s. kort sagt – om inte Efim Wechsler faktiskt under en längre tid hade förberett sin utresa?

    Om Wechslers dotter och svärson befinner sig i Brasilien nästan 3 år innan fadern kommer dit och gör detta delvis parallellt med Sommerlath – manar inte det till eftertanke? Det visste ni och behövde alls inga Sommerlathska familjehandlingar för att kolla.

    Nu vet ni dessutom att Sommerlath först åkte tillbaka till Tyskland i början av 1938 och sedan plötsligt började bygga upp ett brasilianskt ägande. Er tes var att han lämnade Brasilien för att göra grova pengar i Tyskland. Varför skulle Sommerlath då, efter hemkomsten, börja binda ett avsevärt kapital i Brasilien? För att han i det läget redan hade kommit i kontakt med Wechsler, kommit överens med denne och förberedde bytesaffären? Varför avslog Wechsler ett annat bud på sitt företag? För att han redan hade en överenskommelse med Sommerlath som innebar att han kunde flytta kapital till Brasilien och själv resa dit – något den andre anbudsgivaren inte kunde erbjuda? Det och mycket annat tål att funderas på.

    Det skulle inte alls förvåna mig om den verkliga sanningen, när alla spår är utredda fullt ut, faktiskt visar sig vara så väsensskild från “Kalla Faktas” “Sanningen om” att folk kommer att fråga sig om det verkligen är samma affär och samma personer som beskrivs.

    Posted 29 Aug 2011 at 19:03
  11. Bengt Nilsson wrote:

    För att avsluta den här diskussionen ska jag skissera en hypotes som bättre passar in med de officiella dokumenten i “JusBrasil”, andra över nätet tillgängliga källor och det material Norberg redovisar:

    1936: Efim Wechsler kommer till slutsatsen att han sannolikt i längden kommer att bli oförmögen att driva sin firma vidare p.g.a. den politik som förs av tyska regeringen. Det gäller alltså att rädda det som räddas kan utan att staten lägger beslag på hans förmögenhet. Efter noga övervägande kommer han, dottern & svärsonen fram till att ett upprättande av dotterbolag i ett annat land skulle öppna för möjligheter att föra tillgångar i säkerhet. Det beslutas att dottern & svärsonen ska emigrera till Brasilien och där sätta planen i verket. De får också i uppdrag att undersöka om någon i Brasilien boende tysk affärsman, med funderingar på att resa hem, skulle vara intresserad av ett egendomsbyte.

    1937: Dottern & svärsonen sätter i Brasilien upp minst två olika firmor med band till Wechsler & Hennig i Berlin. Under året kommer de i kontakt med Walther Sommerlath, som umgås med tankar på att resa hem. Idén om ett byte presenteras för honom och han lovar att fundera på saken och träffa Efim Wechsler i Berlin om han bestämmer sig för hemresa.

    1938: Sommerlath återvänder hem, tar kontakt med Wechsler och lyssnar till dennes förslag. Sommerlath diskuterar saken med sin familj, funderar över ev. konsekvenser och kommer till slutsatsen att affären är lockande. Sommerlath meddelar Wechsler sin slutsats och säger att han ska åka tillbaka till Brasilien för att se om det där går att skaffa fram ett lämpligt bytesobjekt. Wechsler lovar att under tiden inte reflektera på andra anbud.

    Sommerlath reser tillbaka till Brasilien, diskuterar saken med sin hustrus familj och man beslutar att hjälpa till. Sommerlath samlar, via köp från familjemedlemmar, ihop den nödvändiga summan. Han reser tillbaka till Wechsler och meddelar att alla nödvändiga förberedelser är gjorda på den brasilianska sidan.

    1939: Man fortsätter arbetet med transaktionen. Det gäller bl.a. att skaffa garantier för att Wechsler verkligen kommer att beviljas inresa och för att affären kan genomföras både i Tyskland och i Brasilien utan att detta kommer till tyska statens kännedom. Man kommer gemensamt fram till en modell som bedöms fungera och via sin dotter & svärson i Brasilien anlitar Wechsler en brasiliansk advokat som ska delta i själva undertecknandet.

    Affären i Tyskland görs upp utan att de tyska myndigheterna anar oråd och parterna ger grönt ljus åt sina representanter i Brasilien, som kort därefter knyter ihop trådarna där. Dessa meddelar tillbaka att allt är klart. Wechsler får sitt visum, skaffar sin biljett och reser via Hamburg till Brasilien. Genom detta hemliga byte med Sommerlath har han lyckats rädda en hygglig del av sin förmögenhet undan de stenhårda tyska reglerna och kan, bl.a. genom att sälja tillbaka kaffeplantagen till familjen de Toledo (något som var avtalat från början) skapa sig ett kapital stort nog för att köpa en fastighet och starta en rörelse i Brasilien.

    Som båda parter hela tiden agerat i samförstånd finns inget missnöje hos Wechsler. Han har hela tiden varit klar över att ett byte (oavsett vad han då exakt kunde få ut) p.g.a. de tyska reglerna vid utförsel av kapital skulle vara det bästa alternativet för honom. Sommerlath, som i och för sig kunde ha köpt vilken annan fabrik som helst (kanske även Wechslers) utan att byta, menade å sin sida att just Wechslers fabrik hade potential och att det var rimligt att underlätta för denne att komma ur Tyskland med åtminstone en del av sitt kapital.

    Detta är självfallet ganska spekulativt, men passar bättre ihop med nu kända fakta än vad den ursprungliga “Sanningen” har visat sig göra.

    Posted 30 Aug 2011 at 16:32
  12. admin wrote:

    1) Det är fortfarande inte klart för mig hur den notis du nämner skulle ha satt oss på spåret efter affärstransaktionen. Du får gärna utveckla det, så kan vi diskutera saken. Jag tror säkert att du har något intressant att säga, men än så länge har du inte utvecklat det.
    2) Transaktionen var inte på något vis onödig. Hade Sommerlath inte genomfört affären hade han inte kommit över fabriken, och, som Håkan Arvidsson framhållit i Svenska Dagbladet och Wilhelm Agrell i Sydsvenskan, affären var helt i enlighet med dåtida nazistisk ideologi.
    3) Det stämmer nog att det var så Wechsler fick visum till Brasilien. Det var nästan lika svårt för en jude att ta sig dit som till Sverige. Men någon nämnvärd risk tog inte Sommerlath, jag har aldrig hört talas om nazistisk repression i sådana fall. Där kanske du vet mer?
    4) Programmet som sådant får du diskutera med redaktionen, det hade jag naturligtvis föga inflytande över. Kalla fakta är ett så kallat format, som presenteras enligt givna ramar. Intressantare vore, om du kunde visa att någon av de uppgifter som presenterades var felaktig, eller att de slutsatser som vi drog på basis av vad som var känt inte var den mest troliga (och fortfarande huvudsakligen visat sig stämma).
    5) Jag kan inte se annat än att detta är spekulationer som man bara kan göra på basis av den kunskap som Norberg tagit fram – huvudsakligen med hjälp av familjearkivet. Har du en annan åsikt, skulle jag föredra om du försökte belägga den med konkreta uppgifter. Jag förstår fortfarande inte vad du menar.
    Jag ska inte kommentera din hypotes på annat sätt än att konstatera att du behöver läsa på lite om förhållandena i Tyskland 1936-1939.

    Posted 30 Aug 2011 at 23:17
  13. Bengt Nilsson wrote:

    Kort kommentar till detta med Arvidsson & Agrell:

    Jag tvivlar starkt på att Arvidsson gjort något mer än sett “Kalla Fakta” och läst Norbergs undersökning. Det finns heller inget i hans artikel som tillför något konkret i kunskapen om denna specifika affär.

    Agrell har däremot vissa poänger. Han har t.ex. funderat över varför Sommerlath började med att köpa egendom i Brasilien och kommit fram till att S. bör ha planerat en bytesaffär. Därefter drar Agrell dock en felaktig slutsats rörande Wechsler. Han hävdar nämligen att dennes avslag på ett bud från “Deutsche Bank” betyder att Wechsler inte ville sälja. Det betyder det förstås inte. Det betyder bara att Wechsler just då inte ville sälja till just den köprane för just det priset.

    Sedan är naturligtvis Agrells slutkläm ganska egendomlig: “Att sommaren 1939 underlätta för en judisk fabrikör att lämna Tyskland utan att några av hans tillgångar försvann ur landet var således knappast en olaglig eller partifientlig handling, utan något som låg helt i linje med den då förda nazistiska politiken.”

    Affärens konsekvens var ju just att åtminstone delar av Wechslers förnögenhet omärkligt flyttade sig från Berlin till Brasilien, pengar som vid en vanlig affär hade hamnat i tyska statskassan.

    Posted 02 Sep 2011 at 20:20

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

Have you Subscribed via RSS yet? Don't miss a post!